Att plantera träd i Burkina Faso

Vår syn på ökenspridning har förändrats genom åren. För trettio år sedan talades om att stoppa ökenspridningen och det var också utifrån det som vi agerade. Det vi sett genom Yennenga Progress arbete gör att vi nu istället planterar träd med en annan kraft och en tro att det går att inte bara stoppa öknen utan att det också går att trycka den tillbaka. Det finns så mycket tecken som visar att vi har rätt – att det går att återskapa mikroklimat som kan växa sig större och starkare, och att vi kan gå från öken till grönska igen.

Förutom att klimatförändringarna slår med stor kraft i Sahelområdet så identifierar vi i vårt arbete i centrala Burkina Faso ett antal grundproblem som behöver undanröjas:

Lösgående tamdjur som äter upp det lilla gröna som finns – detta gör träd-plantering mycket kostsamt eftersom stängsel mot djuren kostar långt mycket mer än trädplantan och vattnet. Gräset äts av innan det hinner växa sig så högt att det går att slå det och göra djurfoder. Getter äter så att plantan dör, ända ner i roten.
Sedvänjan att hugga bort alla plantor med rötterna på skolgårdar, runt hemmen och andra öppna ytor, i rädsla för ormar och för att det ska se ”rent och fint” ut. Detta gör att det inte finns några rötter som kan hjälpa till med infiltrering av vatten ner i marken. När regnen kommer forsar det i stället på ytan och tar med sig det lilla jordlager som finns. Kvar lämnas återigen en utarmad mark.
Skördemetoder som gör att åkermarken ligger naken efter skördarna (oktober – juli). Allt löst jordmaterial hinner på den tiden blåsa bort och utgör en ständigt fortgående utarmning av jordarna.
”Moderna” odlingsmetoder som länge uppmuntrats med monokulturer och trädplanteringar, som kräver konstgödsel och pesticider som inte bidrar till att bygga upp markens fertilitet, utan i stället utarmar den och dessutom för med sig enorma hälsorisker.

Så vad är lösningen?

Till dess att befolkningen blir medveten om att det är nödvändigt att hägna in sina djur, så hägnar vi in våra odlingar och trädgårdar, skolgårdarna och vårdcentralen.
I stället för att hugga bort plantorna för att skapa öppna ytor, klipper vi växtligheten kort så att rötterna är kvar i marken, vilket leder till att vi varje år får en allt mer heltäckande yta av vegetation som binder marken och bidrar till ökad infiltration av regnvatten – samtidigt som vi kan se ormarna.
Vi odlar för att bidra till regenerering av marken. Vi satsar på växelodling som stärker marken, samodling som skyddar mot skadeinsekter och bidrar till biologisk mångfald. Vi skapar cirkulära system för odling, djurhållning, kompost och produktion. Och vi planterar träd. Vi planterar träd överallt där vi kommer åt, utmed inhägnaderna, utmed byggnader och odlingar, som skugga på skolgården för läxläsning och lek, vi erbjuder barnen att plantera egna träd att vårda hemma, vi säljer träd till lokala kunder. Det blir många träd, ofta upp över 1000 träd per år.
Alla aktörer på alla nivåer i samhället måste medverka för att skapa förståelse för och tro på att möjligheter till förändring finns. Speciellt skolorna har ett ansvar. Den unga generationen måste impregneras av en medvetenhet och ett hopp om att varje liten insats för plantering och för att ta tillvara vatten, gör skillnad och är nödvändiga förutsättningar för en hållbar framtid.

Träden, skolträdgården, vår lilla oas vid vattenkranen på högstadiet, och farmen. Allt talar sitt tydliga språk. Det är ingen omöjlighet. Det är applicerbart i varje familj, på varje skola, hos varje jordbrukare, i varje kommun. Var och en av oss kan bidra till de gröna lungorna för att binda jorden och bygga upp den, för att skapa skugga, för att behålla fuktigheten och grundvattnet, för att minska stormarna, för grönskan och för framtiden. Just do it.

Hållbar utveckling kräver ett långsiktigt engagemang som bara kan åstadkommas med medvetna satsningar från alla, både från myndigheter och befolkningen. Det behövs en attitydförändring hos allmänheten som skapar ett lokalt och långsiktigt förändrings-arbete.