Sommaravslutningar!

Nu springer eleverna i Nakamtenga ut. Deras framtid är inte självklar. De fantiserar inte så ljust och skimrande som de svenska eleverna jag lyssnat på som studsar ut i gröngräset i Sverige. Men det är vårt gemensamma uppdrag att skapa förutsättningar för drömmar och hopp, för alla elever, nära och långt borta, och vi önskar dem alla det allra bästa i en orolig och hotfull tid.

Här i Sverige längtar vi efter värme och sol efter en lång vinter. Vi sitter med ansiktet vänt mot solen och känner hur vi sakta men säkert tinar upp inombords. Härliga sommartider. I Burkina Faso har vi alla för länge sedan tröttnat på den intensiva värmen och hettan som steker landskapet varje dag från morgon till kväll. Mars, april, maj, juni – hetta, hetta, hetta. Nu väntar alla otåligt på att årets regnsäsong ska börja. Man tittar upp mot varje molntapp och undrar om den ska innehålla några regndroppar. Nu är vi snart i mitten av juni men något regn har inte kommit. Att regnen kommer i rätt tid och tillräcklig mängd är en förutsättning för liv i ett land där nästan åttio procent av befolkningen är helt beroende av jordbruk och boskapsskötsel för sin överlevnad.

Här i Sverige handlar det nu väldigt mycket om skolavslutningar, om studentfester och lastbilsflak lastade med ungdomar, som ibland ganska vilt, uttrycker sin glädje över att grundstudierna nu är avslutade. Ett nytt, för många okänt och lite skrämmande skede i livet ska börja. Det ligger förväntan i luften.

I Burkina Faso är det också skolavslutningar dessa dagar. För de elever som slutar mellanstadieskolan (motsvarande sjätte klass) och de som slutar högstadiet på Yennengas skolor i Nakamtenga, har de senaste månaderna varit oerhört tuffa. Eleverna som slutar sjätte klass måste klara tre dagar nationella prov för att få gå vidare till högstadiet. Samma sak gäller de som slutar högstadiet. De som vill läsa vidare på gymnasiet måste klara denna prövning.

Jag vet att det är jobbigt att höra om svårigheter, och svält, men det är ett faktum att ta i beaktande när vi pratar skola. Eftersom skördarna blev dåliga förra odlingssäsongen så var matförråden för de flesta familjer tömda redan i mars. Eleverna har därför kommit till skolan hungriga. Det mål mat som de får vid lunchtid på skolan är livsviktig och avgörande för att eleverna över huvud taget ska orka med den långa skoldagen som börjar halv åtta och inte slutar förrän kl.17, varje dag, måndag till fredag – och dessutom lyckas ta emot och lagra kunskap. Om vi då tänker oss att det är minst trettiofem grader varmt i klassrummen, är det lätt att förstå att krafterna inte är på topp hela tiden.

Till detta alla andra problem som corona och politisk oreda som gjort att skolorna då och då stänger och lektioner uteblir eftersom det inte finns möjlighet för lösningar som onlineundervisning, etc. Nu är äntligen skolårets sista termin avslutad och eleverna kan andas ut. Resultatet för alla elever blev inte vad de önskade. De flesta klarade av sina examina med godkända betyg medan en del inte lyckades klara de obönhörliga kraven. För de som inte klarade av kraven återstår bara två alternativ. Antingen att sluta skolan eller att gå om årskursen.

Jag som rektor för Yennengas högstadieskola i Nakamtenga vill uttrycka ett mycket varmt tack till både lärare och elever för det oerhörda arbetet de på olika sätt har lagt ned under året för att resultaten skulle bli så bra som möjligt. De har alla gjort en heroisk insats med tanke på de extrema förhållandena som de arbetat under.

Nu springer eleverna i Nakamtenga ut på den dammande skolgården där ännu inte ett grönt strå finns att skåda. Deras framtid är inte självklar, och många har svårt att formulera drömmar, större än vad de ser runt sig. Inte så ljus och skimrande som för de svenska eleverna jag lyssnat på som studsar ut i gröngräset i Sverige. Men det är vårt gemensamma uppdrag att skapa förutsättningar för drömmar och hopp, för alla elever, nära och långt borta, och vi önskar dem alla det allra bästa i en orolig och hotfull tid.

Sommarhälsningar

Lennart